Nu är vi tillbaka med våra å, ä och ö:n i vårt kära hemland Sverige! Idag för ca två veckor sedan skrev vi vårt sista inlägg i Sydafrika och nu sitter vi i Sverige och tänker tillbaka på vår tid där. Vi försöker så gott det går att vänja oss vid det svenska klimatet och kulturen och allt vad det innebär. Till exempel måste vi tanka själva, vi kan ta dricksvatten från kranen, slipper oroa oss för att mjölken är sur, vi behöver inte lyssna till kackerlackor när vi ska sova och vi får heller ingen härlig överraskning på morgonen med sprattlande kackerlackor på rygg. Med andra ord är det en hel del vi behöver vänja oss av vid. Och för att inte tala om att köra bil på fel sida! Nu är det högerarmen som ska jobba med växelspaken även om vänsterhanden gärna vill hjälpa till på sin sida, utan växelspak.
Det är det här som kallas separationsångest. Vi saknar livet i Sydafrika väldigt mycket och inte minst när vi hör från de andra volontärerna vad de har hittat på och att barnen frågar efter oss. Då värker det i hjärtat.
Men vi är självklart glada över att vara hemma hos nära och kära även om det tar ett tag att komma ur sin älskade Sydafrika-bubbla. I två veckor har vi kämpat med att vara mellan två helt olika världar, hjärtat är kvar där medan kroppen är här. Men nu är det dags att försöka kombinera dessa två så att det blir en behaglig vardag här i Sverige, med inslag av fina minnen. Det är svårt, men det måste funka.
En viktig sak är att kunna prata om sin tid där nere och på så sätt bearbeta det och det gör man bäst med någon som har varit med om samma sak och vet hur det känns. Därför är vi glada att vi har gjort denna resan tillsammans, att vi har haft varandra att prata med, både under resan men även nu efteråt. För även om det är jätteroligt att berätta för er andra om hur man har haft det så är det ingen som kan förstå vad vi har upplevt, och alla fåniga internskämt ;)
Som avslutning på denna blogg vill vi tacka Gud för att han satte oss som volontärer på POR, för att han har gjort vårt halvår där helt fantastiskt och till något vi aldrig kommer att glömma!
Sydafrika, POR och alla underbara barn kommer för all tid att vara i våra hjärtan!
Tack och hej för oss
/Lisa och Christina
